Vilken action, vilken grace!
Återigen har de goda segrat och dottern har fått sin vilja igenom!
Igår fick jag låna Greco och min mor fick försöka uthärda en kväll utan ridning.
"Rid honom låg och rund, rid inga skolor, rid skänkelvikningar och så förvänd galopp. Samla honom kort kort kort i den förvända galoppen, och, och och..."
Jag nickade andaktigt och rusade ut i stallet.
Väl i ridhuset pluggade jag in galoppen ur vilket program det nu var och red den krångliga vägen, varv efter varv. Tillslut satt den som en smäck, och då upptäckte jag att jag missuppfattat och gjort det betydligt svårare än vad programet krävde.
Jag var i extas (som jag alltid är när jag ridigt Prinsen) och kramade Greco som svarade med att skaka på huvudet. Men han visste att han hade varit duktig och var mallig och nöjd.
Kvar i stallet stod Kalle-Fille och exploderade i sin box. Han ville också vara ridhäst.
Klockan blev nästan nio innan jag fick ut honom i ridhuset och han var pigg och visade imponerande cirkuskonster på linan.
Vi testade att trava bommar för första gången och lillprinsen verkade tycka det var kul, om än lite onödigt.
Klockan var halv elva innan det var nattat och putsat och donat klart i stallet och då var jag hungrig som en varg. Ramlade in i köket till mamma, pappa och Tjovern, och åt säkert ett helt grillat vildsin innan jag åkte hem och somnade som ett kolli på soffan.
Vaknade efter fem minuter då jag fick ett sms med en förfrågan om jag inte skulle följa med ut på krogen nu? Jag skrattade rått och somnade om.
Hela natten drömde jag att jag red Greco i vänster galopp (som är hans svåra), vaknade upp och insåg att det bara var den sedvanliga Greco-träningsvärken som slagit till.
Efter en ridtur på honom känns det lite som man suttit i spagat i fyra timmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad säg du då?