tisdag 24 november 2009
Dåligt med reaktioner om dopning
I dagens tidning.
Christel Behrmann skriver i sin suveräna ridsportsblogg om det katastrofala dopningsbeslutet. Själv tog jag en paus med min kriminaljournalistik och skrev en ridsportskrönika om saken.
Men ännu har reaktionerna låtit sig vänta. Jag tycker en insändarstorm hade varit på sin plats.
Har fått ett massmail om att man på söndag kan få sin häst gratis chipad på Nordhallans ridklubb här i Kungsbacka. Märklig tycker jag. Måste nog ringa några samtal och ta reda på vad det handlar om.
Så vitt jag vet är då Kalle-Fille och Greken chipade och klara.
Jag har hästfeber. Drömmer om dressyrpass, hoppass och skogsturer.
Vi får hoppas det här elaka viruset som slagit rot i mina lungor, snart dör.
Tills dess blir det att läsa unghästböcker som jag fått av modern och försöka få matstrejkaren Leo att äta.
måndag 23 november 2009
As i walked out one evening
for in my arms i hild
The Flower of the Ages,
and the first love of the world
- Ja, helgen kom och passerade alldeles för snabbt. Det blev inte
många knop för de stora pojkarna i stallet. Men våra små odjur roade sig kungligt.
fredag 20 november 2009
FEI:s smutsiga ridsport
SR:s rapportering om FEI-kongressen.
Man tror för helvete inte att det är sant.
I ett försök att rensa ridsporten från dopning har FEI- det internationella ridsportsförbundet, träffats i Köpenhamn för att ta fram tydligare regler för sprutor, behandlingsmedel och etik.
Generalförsamlingen träffades i torsdags i Köpenhamn och resultatet är hårresande.
Jag blir ledsen och förbannad.
Medel som tidigare varit förbjudna att använda på tävlingshästar i Sverige ¬– Medel som varit olagliga att använda eftersom de klassas som dopning, är nu tillåtna.
Enligt Svenska ridsportsförbundet (SR) sa Bo Helander igår under mötet (tidigare generalsekreterare i FEI) att förslaget är "oacceptabelt".
Jag tycker att det är ett skamligt kraftlöst uttalande.
SR uppger också att "Helander och flera delegater med honom var förfärade".
Idag, fredags när beslutet var taget, är han något tydligare:
– Oerhört allvarligt och ett väldigt svåröverblickbart beslut. Och som jag sa redan i går, helt oacceptabelt, säger en bekymrad Bo Helander från Köpenhamn, till Svenska Ridsportsförbundet.
Men den så kallade progressive-list (som talar om vilka preparat som är godkända, vilja det är nej på också nja-preparaten) , röstades det alltså ja till.
Preparat som tidigare varit förbjudna kan nu använda om halten är låg i hästens blod. Vad är det för godtycklighets -bullshit?
De svenska reglerna står fast, men om en svensk ryttare väljer att gå efter FEI:s skräckreglemente vid internationella tävlingar i Sverige, kan ryttare inte diskvalificeras och inte heller få ett idrottsligt straff.
Men i Sverige gäller svensk lag och överträdelse kan i alla fall fortfarande leda till åtal och fällande dom.
Det som ur svensk synvinkel är ett totalt magplask, ett misslyckande, ett fiasko, är faktiskt en seger för FEI. Sverige med en sådan pinsamt smutsig ridsport ser detta till trots, som ett misslyckande. Men för FEI är det ett framsteg.
– This is a true landmark moment in the history of our sport,” sa FEI:s president, Princess Haya, enligt SR.
För 20 sedan röstade man igenom ett förslag för nollgräns för exempelvis fenylbutazon (butta). Nu är medlet tillåtet. Är det det som FEI tänker på när man säger att den nya anti-dopningsreglementet kommer garantera hästens hälsa och välmående, samt en rättvis sport.
Visst luktar det lite extra illa när det kommer till dager att the progressive list, inte hade presenterats för kommissionerna eller behandlats av FEIs styrelse innan den presenterades på årsmötet i början av veckan. Det luktar kupp lång väg.
Lika skämmande är att reglementet antogs med stor majoritet.
Men Sverige, USA, Tyskland och Irland röstade emot tillsammans med några internationella arrangörer och det är i alla fall Sveriges ambition att nu arbeta för at begränsa eller förändra beslutet med the progressive list.
Bo Helander påpekar att han har "farhågor" vad det gäller medverkan från framtida sponsorer. Mina personliga farhågor rör hästarna.
Vi som är seriösa hästägare lägger ner stora pengar, resurser och tid på att förhindra våra hästar från att skada sig, bli sjuka, utvecklas och må bra. Men i jakten på den heliga graal och första plats finns det dem som sätter hästens hälsa i andra rum.
Facts and Figures
Anti-Doping and Controlled Medication Regulations: 95 in favour, 5 against
105 NFs represented (101 participated, 100 valid, 1 abstention)
Commissions Recommendations: 90 in favour, 8 against
103 NFs represented (100 participated, 99 valid, 1 abstentio)
Lists of Prohibited Substances: 53 in favour of Progressive List, 48 in favour of other List
105 NFs represented (102 participated, 101 valid, 1 abstention)
FEI Veterinary Regulations: 86 in favour, 9 against
105 NFs represented (102 participated, 95 valid, 7 abstentions)
En liten parantes:
Utredare, polis, åklagare och socialtjänst, jobbar hårt för att få skärpta dopinglagar och höja straffsatsen, vilket gör att brott mot dopinglagen kommer högre upp på polisens prioriteringslista och möjliggör för dem att lägga mera resurser på att motverka dopning. Vem trodde att det skulle komma att gynna våra hästar?
I give you the morning
Kite. Känner ni igen egen Fred Åkerströms- Jag ger dig din morgon? Eller Freds, egentligen skrev ju Tom Paxton "I give you my morning, redan i slutet på 60-talet. Jag gillar Kites vingliga 2000-talets signum på låten, som blev morgonens soundtrack.
Det var åtta grader varmt när jag rullade ur sängen i morse. Åtta grader varmt, klockan sex på morgonen i sena november är som skattelättnad. Det är motsatsen till att betala 65 spänn för en öl på krogen, vilket egentligen är böter och inget rimligt pris.
Hur som helst var den varma milda morgonen bra för mitt (Dotterns) vacklande morgonhumör. Med världens bästa dokumentärredaktion i hörlurarna är det svårt att inte maska sig genom morgonmockningen.
Det var till och med så varmt att jag tog av mig jackan och mockade i bara väst och t-shirt (!).
Kalle-Fille var pigg och dök huvudstupa ner i höpåsen. Han som alltid brukar lämna lite mat hade dammsugit boxen på hö och verkar ha som målsättning att bli lika (tjock) snygg som sin storebror.
The Killers, det vill säga hundarna i hundgården skällde i mörkret så jag avbröt mockandet för att ge dem en näve morötter (alla våra hundar älskar morötter) och när jag kom tillbaka stod Kalle-Fille i dörröppningen. Begåvad som han är hade han i alla fall inte vält skottkärran som stod för hans boxdörr, utan bara flyttat på den så han kunde komma ut. Kanske tur att moderns skogsritt blev inställd så han fick gå ut i hagen lite snabbare.
Greco blinkar alltid mot ljuset när jag tänder lamporna på morgonen och idag var inget undantag. Greco som förvisso vill ordning och reda (som den pedant han är) på sitt rum, tyckte att jag kunde avbryta mockningen och bara gulla lite. Så han la huvudet på min axel, blåste luft i min panna, puffade mig på kinden och försökte slicka hål på västfickan för att komma åt några sockerbitar. Först när han lyckats dra loss sladden till min Ipod, tvingade jag honom att låta mig mocka klart. Det var inte populärt.
(Ursäkta den dåliga bildkvalitén min slit och slängkamera borde väl just slängas.)
Dags att gå ut? Tyckte KF som var redo att ta ut sig själv i pyjamas och utan grimma.
Leo drar sitt strå till stacken och hjälper till med morgonmocken...
Samt drömmer om en alternativ karriär som ballerina.
Greco- hela världens mittpunkt.
Skolor ovan mark
Tanken var att longera lång och låg, istället blev det kort och hög! Jag tror inte att Greco bockat så mycket på minst ett år. Otroligt!
Insåg snart att han bara var tvungen att få busa av sig, så jag släppte honom lös i ridhuset och höll tummarna att skorna skulle sitta kvar. De gjorde de.
Dottern föreslog hoppning, och det är ju en bra idé, men jag sitter inte på!
Det får hon göra. Även om hoppning var det jag förr i tiden gillade mest så har jag med åren blivit mera rädd av- och om mig. Är livrädd för att ramla av, efter att jag spräckte bäckenbenet för några år sedan, då jag ramlade av vår unghäst Luvan, vid inridning. Det var då, men smärtan kan fortfarande göra sig påmind.
Jag tror att det kommer bli roligt ikväll. Dottern är väldigt sugen på att hoppa, det har hon i generna.
Greco var på sitt vanliga solskenshumör i morse. Han är inte direkt någon morgonhäst.
Humöret är snarlikt Dotterns på morgonen. Märks att dem har samma mamma.
torsdag 19 november 2009
Seriebyten och äppelmutor
Kan konstatera att det är en bit kvar innan vänsterpiruett är "lätt som en plätt", men det var lite bättre än förra onsdagen, så åt rätt håll går det ju. Men, men, men igår är i alla fall onsdagen som ska kommas ihåg LÄNGE och som fick mig att skratta och le, resten av dagen, kanske resten av veckan också!
Visste ni förresten att hans favoritlåt är Gröna små äpplen- med Monica Zetterlund.
Dåligt uppförande & ännu sämre väder
Eye of the tiger.
Igår blåste det full storm, Hovis drog i Kalle-Filles ben och storebror Greco var borta på träning (som hans mamma kommer blogga om).
Jo, det var en upprörd liten häst som stod på stallgången och förberedde sig för att gå ner i ridhuset.
Till slut kunde han inte hålla sig. Ögonen började rulla i huvudet på honom, han stegrade sig, slog bakut och kastade sig fram och tillbaka.
Dottern stod som förstenad. Undrade vad hon skulle göra, vad Mamman hade gjort och tappade humöret och sa åt Kalle-Fille att; nu får han fan skärpa sig, annars får han åka på uppfostringsanstalt i Innervik (som Dotterns föräldrar hotade henne med som barn).
Dottern, som är en slags okrönt drottning av tomma hot, tappade nästan hakan, när KF gjorde precis som tillsagd. Stod som ett ljus på stallgången, glömde bort att vara rädd och började sova istället.
När det var dags för tränsning, kastade han sig på bettet. Han verkar verkligen gilla sitt nya.
Väl ute i stormen försökte han gömma huvudet bakom dottern. Inne i ridhuset lät regnet och stormen miljoner gånger värre än vad det var och Dottern tänkte att det här blir nog svårt. Men Kalle-Fille gjorde sin mamma stolt och uppförde sig som det A-barn han är.
Det märkets att Mamman jobbat hårt och duktigt med KF från marken. Han tog alla röstkommandon nästan omedelbart och kunde gå från galopp till skritt och vice versa, på nolltid. Skritta på volten, galoppera inspänd och trava efter fyrkanten, gick alldeles utmärkt på lina. Det syntes på KF att han var mycket nöjd med sig själv och njöt av berömmet.
Idag ska Dottern till doktorn igen (får hon inte hjälp den här gången ringer hon Grecos doktor istället) så KF får vila om inte Mamman tar ut honom. Planen är att rida honom på fredag igen och hoppas att det går att styra på gummibettet och att han är bättre i munnen.
Kanske är det lämpligt att byta häst den här helgen? Mamman är ju så bra på unghästar.
onsdag 18 november 2009
Kalle-Kula och Zoolander
How low can you go? Ibland får man nästan lägga sig ner för att nå upp,
när KF ska ha på sig tränset.
Jag kan meddela att Karl-Filip verkade mycket nöjd med sitt nya gummibett, men att han nog behöver lite mer vila. Han lägger fortfarande huvudet något åt höger när han longeras inspänd. Men förhoppningen är att kunna rida honom till helgen igen.
Då blir det nog att hålla i sig. Mycket riktigt så förvandlade KF igår ridhuset till en potatisåker. Hans alter ego Kalle-Kula, måste tagit över, för han sprang som en galning på linan och nästan låg ner i galoppen. Men även Kalle-Kula kunde sansa sig och sedan arbeta ordentligt.
Någon som inte gick på gummibett utan hade kandaret på, var Prinsen.
Han var helt suvvo i galoppen och piruetterna, trots att han lider av Zoolander-syndromet,
Det vill säga, att han tror att han inte kan svänga vänster.Men det får han öva på i eftermiddag hos Stefan.
Idag kommer också Hovis som ska slå på KF hans tappsko. Det är den svåra hoven som ska få sko, hoppas Hovis uppför sig.
tisdag 17 november 2009
Förberedelser
Min bror hade ett marsvin när vi var små. Han hette Napoleon I, vi kallade honom för ”Nappe”
Förmodligen ett syskon till Nappe.
I dag är det dock tisdag. Det är dagen som jag ska börja tänka och ordna med kläder inför träningen med Greco i morgon. Det är alltid svårt att bestämma vad som kan passa. Får inte vara för varmt och inte för kallt, rätt färg för säsongen och så vidare. Greco är ett modelejon att räkna med och vad som helst duger ju inte. Kan ge lite huvudbry.
Dottern gillar inte när det ska matchas, men jag tycker det är snyggt. Undrar om grått är lite för trist för säsongen (passande i alla fall)? Greco själv kommenterar sällan valen så jag utgår ifrån att han oftast är nöjd. Kan det här vara snyggt tro?
Eurostars höstkollektion.
Greco matchar med schabraket.
Greco tar sin efter-hagen-dusch och gör sig
snygg för morgondagens Stefan-träning.
Tonårsdjur och trots
Teenagers will always be teenagers- oavsett om dom är av häst eller hundsort.
Leo går igenom en mindre kris som ingen förstår, allra minst han själv. Han uppvisar alla klassiska tonårssyndrom:
- Han äter inget annat än ostmacka (ibland går mormors matlagning bra, men aldrig mammas)
- Han sover på dagarna och är vaken på nätterna
- Han gapar och skriker
- Han tycker att allt är jobbigt, speciellt att gå ut och kissa
- Han är olyckligt kär ( I Heidi, men säg inget)
Vi har funderat på att ta honom till BUP, men skulle det verkligen hjälpa? Kanske har kommunen en stödgrupp för föräldrar till tonåriga chihuahuaor?
Trött tonåring sover på jobbet.
Fotomodell Heidi Klumpfot, objektet han åtrår.
Karl-Filip är hans gängliga lillebror som också uppvisar tydliga trotssyndrom. Han har växtvärk, ont i tänderna och ständigt godissugen. Dessutom vill han lyssna på rockmusik på högsta volym och citerar Nick Caves Mercy Seat hela tiden: An eye for an eye and a tooth for a tooth, eftersom han tror det handlar om att tappa mjöltänderna. Stackarn har mardrömmar om att han kommer tappa ögat också.
För den som är lite klent lagd, kan man lyssna på Johnny Cash cover:
Smakprov.
Vad tror ni kära läsare?
Hade pappan gjort sig förtjänt av det?
Hur gullar man med tonårshundar och hästar?
Tips mottages tacksamt.
Gummibett & vilda svin
Igår sov Kalle-Fille som en klubbad sälunge efter nästan nio timmar i hagen och i morse var han laddad för ännu en dag i det gröna. Så fort han fått på sig vinterjackan var han nära på att forcera boxdörren.
Greco var på bra humör efter sin nationaldagsmåndag. Han sa något om att han ikväll ska göra galopp-sluta, halva diagonalen och sedan byte, som i MSV B5.
KF ska också få sig en runda i ridhuset och vi hoppas han kan låta bli att förvandla Grecos dansbana till en potatisåker.
Dottern såg en bild på en trädgård som ett gäng vildsvin gått loss på, och resultat var förvirrande likt ridhuset efter KF.
Han har fått ett gummibett av sin mormor (Mamman), så att han inte ska få så ont i sina små mjölktänder. Ikväll blir det longering och förhoppningsvis går det snart att göra ridhäst av kraken.
Vinterkurs är inplanerad hos Stefan i juldagarna och jag tror inte Greco vill gå två pass om dagen, ett med Modern och ett med Dottern. Så KF får ta sitt ansvar och bli frisk.
KF eller Gris?
måndag 16 november 2009
Grecos nationaldag
Städa, städa varje fredag..
Dottern har mest städning på sin lott nuförtiden då K-F tappar tänder. Tråkigt för henne men det är ju så det är med unga hästar. Får trösta sig med att hon får låna Prinsen gång i veckan
Spegelritt?
Träningen i onsdags gick bra och Greco kändes fin. Hemläxan var att träna på att minska till piruettgalopp lika bra i vänster som i högervarv. Dottern kom med den enkla lösningen att skapa dressyrprogram endast i höger varv. Smart! Själv vill hon ha precis tvärtom, dvs vänster.
Kanske skulle vi vara det perfekta paret i en spegelritt.
April, April !
I övrigt har det varit skogsrunda med Grecos gamla flamma April. Hon är en blandning mellan Shire och Irish Cob (tror jag). Hon är ursnygg! Svart och vit och med ett blått öga (ingen blåtira alltså). Hur läcker som helst. Det var längesedan vi träffades nu. Hennes ägare Alexandra har haft mycket jobb och vi har haft svårt att "få ihop det".
Prinsen blev så glad när han fick syn på henne när hon kom efter vägen. Sedan när vi skulle skiljas så gnäggade April hjärtskärande och Prinsen svarade med ett öronbedövande adjö!
Rörande.
Pappan hälper till:
Underhållet har pappan svarat för i helgen. Han har harvat, sladdat och vattnat. Kanske var det sista gången det behövdes vattnas denna säsongen. Ridhuset var slätt som ett dansgolv när jag och Prinsen skulle ta en svängom, perfekt!
Snäll är han!
tisdag 10 november 2009
Myspys i stallet istället
Greco däremot hade måndag i hela kroppen! Han försökte på alla sätt avleda min iver att bli tillsnyggad och påklädd. Hela registret av tricks och knep visades upp på stallgången, men jag föll inte till föga. Istället kom jag med uppmuntrande tillrop om hur kul det skulle bli att träna lite gymnastik.
Det blev bra. Prinsen kom igång och var duktig. Det blev ett bra pass
Dottern fick idag nöja sig med att träna X:et till fots i ridhuset. Det behövs det med och kan faktiskt vara ganska så arbetsamt. På slutet gick han och gäspade så stort att även dotterna började känna sig trött o gäspa! Det är smittsamt!
måndag 9 november 2009
Kläder
Den jag köpte förra året har inte fungerat. Av någon anledning vill hon att vänster framben ska vara i hålet för halsen! Det blir väldigt besvärligt att gå då och det liknar mer en tvångströja än en täckjacka! Vet inte riktigt vad jag ska hitta på till lilla Noa-Poa.
Några förslag?
Leos jacka jag köpte på GK:s Ullared är för liten, men annars verkar det vara en bra jacka.
Borde åka dit och byta den, men GK:s julhandel är ett straff även för ett sant shoppingproffs!!
Växtperiod och tandlossning
Det sista upptäckte vi först, sedan kom de andra eller om vi först då kanske uppmärksammade de andra. Hur som helst så har han nu fått vara arbetsledig under en period, men i kväll ska han longeras lite i grimman. Jag tror att det kan vara lite roligt för honom att göra något annat än bara gå i hagen.
Lite löshoppning i slutet av veckan kan nog vara kul för båda pojkarna.
Servo, ABS och inbyggd krockkudde
I lördags hämtades inspirationen i skogen! Jisses så länge sen det känns som vi var ute i skogen.
Eftersom Dottern sagt att Prinsen var mycket pigg i fredags när hon red honom så tänkte jag att det var bäst att ta
Om jag och Prinsen bara var lite så känsliga, kanske vi skylle ta illa upp! Greco var i alla fall inte alss på tårna. Han njöt av att smaka på alla kvistar efter vägen, allt ifrån bok till idegran!! Nästan...Lyckades i sista sekund avvärja ett bett i den giftiga kvisten. Som tur var så fanns det ganska många andra ätbara grankvistar på turen så Greco inte behövde gå hungrig hela vägen! Han tycker om att ta sig lite snacks då och då om ingen matsäck bjuds.
Annars var ridturen behagligt avslappnad. Träffade ett par nya hästar i en hage, samt att vi såg ett helt gäng av småhundar, mest Chihuahuablandningar tror jag, urgulliga var dom, tyckte Greco också, som är oroväckande förtjus i småhundar.
Vid lilla Iglakärr.
Jag och Prinsen går ingenstans utan vår personliga fotograf.