Kommunala ridklubbar och långsökta poäng

En av mina favoritpoeter är W. H. Auden, en engelskt 20-tals poet som bland annat skrivit "Stop all the clocks" som flest personer brukar känna igen eftersom det var dikten som lästes på begravningen i filmen, Fyra bröllop och en begravning.

Precis som Morrissey sjunger i Smiths, diggar jag också Keats, Yeats och Wilde.

Keats and Yeats are on your side, while Wilde is on mine.

Men mest gillar jag nog nuvarande och standing badkarsläsning, vilket är John Miltons Paradise Lost. Engelsk stilbildande 1600-talspoesi som likt Den gudomliga komedin rör sig mellan himmel och helvete, domedag och att bli vräkt från Eden.

Men vissa dagar har finkulturen ingenting att sätta emot kommersiella krafter och billiga skämt. Mamman ringer som en slags vädertjänst och talar hela tiden om hur kallt det är ute. Sen blir hon förbannad som om det gick att klandra någon för att det är så förbannat kallt. För hon vill bara rida, rida, rida och ner det är svinkallt är det inte lika kul.

Så istället för att recitera Auden, Milton eller Keats, blir det Varanteatern:

" Vintern är karg, jag blir så jävla arg!"

Det tröstar i alla fall mig.

Tröstlösa är de också på kommunens största ridklubb eftersom det verkar som om hela anläggningen med tre ridhus och flera stallar, kan komma att säljas till en privat aktör. Det är vår största nyhet i dagens tidning och jag har slitit hårt för att få ihop den och övertala ridfolk att berätta för mig hur saker ligger till.

Tidningen Ridsport var snabbast att snappa upp det. Jag tror inte klockan var åtta på morgonen innan de hade lagt ut det på webben.

Nu har även Hästmagazinet hakat på.

Har ni något att säga om saken?

Om ridklubbar, om vinter eller om poesi?

Greco längtar efter våren.


Så även Kallis, som då får ta av sig sin fula lysmaskgrimma.

Greco in the movies

Har ni sett det här? Att kallblodet och tillika travhästen Järvsöfaks ska gå på både filmpremiär och hålla presskonferens? Det låter som ett riktigt mediespektakel och Hästfrossa kan inte annat än undra:

När kommer filmen om Team Julén?

Filmen om underbarnen Karl-Filip och Lillis Julén och om världens vackraste och fränaste häst Greco och hans mamma, Mamman Julén?

Den kommer nog snart. Så snart Hollywood har lyckats läsa Hästfrossa genom Google-translate kommer erbjudandena att rasa. Förmodligen blir det ännu mera liv när Pappan dyker upp på bild i National Geograpics, halvnaken i en snödriva, endast iklädd ett vargskinn (det var i alla fall vad han sa till mig att han svarade dem när de ville göra en intervju).

Världens vackraste hästar och så vargjakt, kan det bli hetare än så? Nej, det kan det inte.

Eftersom Team Julén är begåvad med fantasin på gränsen till vansinne så har jag inte all svårt att föreställa mig premiären. Det blir äppelsnittar (Fujii givetis, Grecos favorit) och bubbelvatten till de fyrfota, och champagne i gyllende floder till tvåfotade. Eftersom Greco inte tycker om hårt underlag kommer den röda mattan attt vara vadderad och det kommer definitivt inte spelas någon Bob Dylan, på premiären.

Kallis som har fått dille på guld kommer glida in i guldlindor (äkta!) och med sockerbitar i hela munnen. Jag tror framgången snabbt stiger honom till huvudet och att han till nästkommande premiär intar Ghetto-style med en massa bling och bitches.

Mamman kommer vara så nervös. Som den Pikeur-fantast hon är, kommer hon tvinga Pikeurs designers att rita och sy en långklänning åt henne (som hon dessutom kan rida i). Till den har hon givetvis lackade ridstövlar och förgyllda sporrar.

Och jag själv? Lagom till premiären kommer jag ha gått ner till 40 kilo och blivit 175 centimeter lång, så då slänger jag väl bara på mig någon gammal trasa och låter Kallis göra jobbet.

Pappan får väl marschera in med en varg både på kroppen och i koppel.

Nej, nu får det vara slut på fantasierna, jag är trots allt på jobbet. Tror jag ska ringa mamma istället och höra hur träningen gick igår?

To much bling?

Något för Kallis?

Anithas ordlista, del 2- Bögel

You've got your mother in a whirl
She's not sure if you're a boy or a girl


Man har ju hört om döttrar som gör uppror mot sina fäder, om hästar som inte har samma tankar om arbete som sin ryttare och om hundar som lägger dövörat till. Gissa vem som är familjen Julén-Nilsson verkliga rebell?
Det är svårt att gissa utan att dra förhastade slutsatser, oavsett om man växt upp med tv:n som barnvakt, eller med Tjänstekvinnas son.

Är det förresten bara jag som tycker det är sjukt roligt när Johans mamma förnekar sin familj på öppen gata eftersom hon kommit upp sig i världen? Jag tror fängelsestraffet tjänade Strindberg väl.

Hur som helst. Det är givetvis modern som är den största upprorsmakaren. Som tar alla strider och pekar fel finger mot etablissemanget. Ibland är det väldigt tydligt, ibland mera subtilt, som när hon väljer att förneka Svenska akademiens Ordlista (SAOL). Men jag står givetvis på hennes sida och menar att A i SAOL står för Anitha. Och det är väl ingen slump att en stor majoritet av hennes egenkonstruerade ord rör just hästar?

– Vad betyder då egentligen; bögel?
Enligt SAOL (Svenska Anithas ordlista) betyder det ungefär: Knöl, och eller klump, alt veck.
Låt mig förtydliga genom att använda ordet i en mening: "Det var ett helvete att mocka Kalle-Filles box idag. Han hade dragit i gummimattan så den låg som en stor bögel på mitten."
Eller: "Du har ju dragit snett. Det har ju blivit en bögel på dragkedjan."
Eller: "Kalle-Fille har fått en bögel på ryggen."

Jag sökte på ordet i den verkliga SAOL, inget resultat. Jag googlade ordet och den enda kreativa förklaringen som fanns var att det skulle vara svengelska av fågel.
Bird + fågel = bögel.
Det verkar även vara ett populärt efternamn i ett land där det är förbjudet är förneka förintelsen (tack och lov).

Hur som helst, nu vet ni vad både bögel och grisepass betyder.
Idag är mamman och Greco iväg på Stefan-träning och vi håller tummarna för att det går bra. Gör det inte det, är det bara att ducka när hon kommer hem.


Svenska Akademiens resultat för Bögel.


Bögel, enligt googel bildsök.


Rudolf Bögel.


Bögel-pojken

Grisepass till klassiska toner

Kylan hänger envist kvar och tvingar mig till att prova nya knep för att förtränga snö, frost och stela fingrar. Ny musik att rida till kanske? Vårligt och lite sprittande för att kanske kunna skapa en illusion om att våren är på gång var ju alla fall värt ett försök, så för att kickstarta blev det igår Vivaldis Våren i ridhuset och jag gratulerade mig själv till min utmärkta idé.

Vad är det med dessa hästar och deras nerver vintertid? Kan det vara så att de känner sig oroliga för att våren och sommaren inte ska komma tillbaka? Att inte ha något gräs att äta eller att rulla sig i, och att vattnet i alla baljor är stenhårt. Inte vet jag? Men Prinsens nerver var på utsidan så att säga. Varje knäpp och sättning i väggar och tak på grund av kylan utlöste en jet-flykt i minst 10 meter till dess jag kunde hejda framfarten. Sedan fick vi sväva fram i kadenstrav. Ok, tänkte jag, bättre att galoppera en stund så kanske spänningarna släpper. Visst. Det blev på stela ben och mer likt fyrsprång än en rundad och fin tretaktig galopp. Suck! Kanske var det för mycket stråkar, eller har fantasin fryst inne? Det var då inte lätt att föreställa sig knoppande träd och porlande bäckar igår kväll, ett riktigt grisepass!

Våren kom tillbaka, allting är förlåtet!

Grisepass – Ett jättebra ord som jag lånat från min kamrat som ägnar sig åt att rida och föda upp Islandshästar. Fast i min menig är det ett ridpass som gått åt helvete, i hennes värld betyder det något helt annat men det beskriver båda sammanhangen bra tycker jag!

På tal om spellistor så upptäcker jag att Kalle-Fille är en riktig russinplockare!

Därmed kommer Grecos spellista för tillfället således inte innehålla de klassiska styckena som vi annars har som favoriter.

Jag måste medge att KF:s spellista var ganska bra även enligt mig och Grecos smak, men det bör tilläggas att han bara plockat russinen ur de så kallade kakorna (mycket torra och tråkiga kakor för övrigt). En så kallad russinplockare!

Fast i sådana sammanhang brukar man kanske hellre säga att man plockat guldkornen, men säg det på engelska och det skulle verka konstigt i sitt sammanhang.

Då skulle KF vara en golddigger! Hehe…

Grecos bästa hits (för er som har Spotify)

Queen – Don't Stop Me Now
Elton John – Tiny Dancer
The Ark – Ain't Too Proud To Bow
Jamie Scott & The Town – Standing In The Rain
James Morrison – Undiscovered
Paul McCartney – Somebody Who Cares
R.E.M. – Bad Day
Chicago – You're The Inspiration - Remastered LP Version
George Harrison – My Sweet Lord
Lloyd Cole And The Commotions – No Blue Skies
Toto – Hold The Line
Duffy – Mercy
Coldplay – Viva La Vida
Billy Joel – An Innocent Man
Paolo Nutini – These Streets
David Gray – Sail Away
Hello Saferide – My Best Friend
Povel Ramel – Far Jag Kan Inte Få Upp Min Kokosnöt (I've Got A Lovely Bunch Of Coconuts)
Jack Johnson – What You Thought You Need
Jason Mraz – I'm Yours
Jens Lekman – A Postcard to Nina
Kings Of Convenience – Sorry Or Please
Rhythms Del Mundo – She Will Be Loved
MIKA – Grace Kelly

Cover girl, cover boy, color me your colors baby

Modern håller ställningarna medan jag är upptagen med att jobba (för skor och hästsaker) och packa mitt liv i lådor. I måndasskiftet flyttar jag tre mil söder ut för att komma närmare jobbet och stallet. Jag får 15 minuter längre resväg till centralstationen i Göteborg, men samtidigt fem minuters resväg till jobbet istället för 30, och ungefär desamma till stallet.

Jag fick förresten snabbt retur på mitt mail till Kittel och får göra intervju med honom när han är i Kungsbacka. Jag är hemskt nöjd med mig själv (tack mamma för att du skapade ett sådan bra barn) Vilket osökt får mig att tänka på att det faktiskt finns en logisk förklaring till sms:et från en vän som talar om att hon: "slagit in blommor med ditt ansikte hela dagen."
Tidningen jag jobbar på gör en Hästbilaga i februari (då Patrik Kittel intervjun ska vara med) och vi gör en hel del egenreklam för den. Och när vi på tidningen har världens vackraste häst inom räckhåll är det ju inte mer än självklart att vi använder oss av honom.
Men chefen som inte är lika hästförälskad tyckte vi skulle ha en människa med på bilden och vips så står jag där i paljettklänning och lockigt hår och pussar på Greco.
Bilden var tänkt att ligga som framsidan på dummyn annonssäljarna använder sig av, men den har som sagt även hamnat i tryck och som omslagspapper till diverse blombuketter.
Who can blaime them?





Är det någon av er läsare som har Spotify förresten?
Där har Kalle-Fille en egen spellista med sina favoritlåtar och han delar gärna med sig.
Kalle-Fille har en ganska bred och initierad musiksmak, medan Greco givetvis inte kan lyssna på "skrän, dunkadunka eller såndär skit som Bob Dylan". Det är sant. Greco klarar inte av Bob Dylan. När Dylans munspel drar igång i ridhuset kokar blodet i Prinsens kropp.
Greco är killen som bokstavligen hellre tar det piano. Han diggar Elton John. Fast mest av allt gillar han givetvis The Ark.
Enligt mamman gillar han inte Nick Cave, inte ens de pianobaserade skivorna, eftersom det enligt henne låter som "självmordsmusik" och att hon blir helt deprimerad av att lyssna på den. Men jag tror mamma blandar ihop sin egen musiksmak med Grecos eftersom han inte brukar klaga när jag spelar No More Shall We Part.

För er som har Spotify kommer här Kalle-Filles bästa låtar:
The Lyre of Karl Filip

Och för er som inte har spotify:
Jens Lekman – Friday Night At The Drive-In Bingo
Rilo Kiley – The Absence Of God
Nick Cave & The Bad Seeds – There She Goes, My Beautiful World (Edit)
Leonard Cohen – I'm Your Man
Nina Simone – Please Don't Let Me Be Misunderstood
Antony – If It Be Your Will
The Magnetic Fields – I Don't Believe You
Ryan Adams – Strawberry Wine
Ed Harcourt – Atlantic City
The Shins – Gone For Good
John Cale – Heartbreak Hotel
Dusty Springfield – In Private
Regina Spektor – Lady
Electric Six – Danger! High Voltage
Blondie – Call Me
Morrissey – First Of The Gang To Die
The Cure – Boys Don't Cry
Le Tigre – Deceptacon
Hot Hot Heat – Bandages - Rhapsody Originals
The Animal Five – Sharks
Primal Scream – Jailbird
Echo And The Bunnymen – The Killing Moon
Pixies – Where Is My Mind?
Modest Mouse – Float On
The Rolling Stones – Sympathy For The Devil
Iggy Pop – Lust For Life
David Bowie – Suffragette City
Lou Reed – Perfect Day
Conor Oberst – I Don't Want to Die (in the Hospital)
The Coral – Dreaming Of You
Johnossi – Man Must Dance
Johnny Cash – Desperado

Arktisk kyla och mexicanska knarkkrig

Hur glada var vi inte för bara några dagar sedan, när vi skulle få extra träning för Stefan?

Men säg den glädje som varar. Kylan slog till med all kraft i torsdags och jag kunde inte annat än att lyfta luren och fråga Stefan hur kallt det var i Varberg.

Minus 17, svarade han, och därmed vann Team Julén tävlingen om vem som lider mest i kylan, här var kvicksilvret nere på – 20,5!

Inställt träning alltså –All ridning inställd faktiskt. Trist.

Hästarna fick vara ute i hagen några timmar och sedan in i stallet för att tina upp.

På eftermiddagen fick de springa en stund i ridhuset för att leda upp sina frusna lemmar, ridhusbotten och för att bryta tristessen. Värmefläkt i stallet och el i vattnet gjorde att vi klarade av kylan ganska bra.

Tristessen för de tvåfotade Julénarna har varit svårare men för min del så klarades den av med en ny ljudbok, I hundarnas våld, av Don Winslow.

Fantastisk och ruggigt spännande bok på 23 cd skivor som bäddar får lång läsupplevelse. Pojkarna i stallet lyssnar också och de verkar gilla Lennart Jähkel som uppläsare. Han har en behaglig röst, men kanske lite sövande. När jag står och pillar med remmar och putstrasa står hästarna och tuggar på sitt hö med ett öra mot stereon och lyssnar på alla hemskheter som pågår i knarkkriget i Mexiko och USA. Det är annat än finska timmen (som Greco annars lyssnar på). Med Don Winslow är det alldeles stilla i stallet.

I söndags var det äntligen lite varmare ute och sadel och träns åkte på. Greco var pigg och glad och gjorde sitt bästa. Han är go han! Tonåringen skötte sig också mycket bra, inget att klaga på där heller.

Det som möjligen kan fattas honom är väl att han behöver bättre kondition, men den ska nog komma i takt med att han kan hållas igång bättre när det börjar bli lite varmare ute.

Nu stundar endast nya ”blå-veckor” i oändlighet!

Bered en väg för...

Gårdskarl Nilsson tar in pojkarna från hagen. Och när det är Nilsson som styr,

går Kalle-Fille som ett ljus.

Dagens nertonade drama

Mailet till Patrik Kittel är skickat efter att jag fått moraliskt stöd av mamma på telefon. I slutet av januari kommer han till Kungsbacka för en clinic och då ska jag försöka få intervjua honom till tidningen.
Jag har faktiskt tränat för honom en gång för 100 år sedan. Då gjorde han sitt tränarprov för Ingamay Bylund (som var min tränare då) och Patrik fick öva sina tränarkunskaper på mig.
Frågarna ni mig, behöver Patrik fortfarande lite träning och jag kan tänka mig ställa upp som elev (jag är alldeles för snäll).

Ett alternativ till att be snällt om en intervju (vilket är vad jag har gjort) hade ju annars varit att säga att han helt förstörde mig, den där gången för 100 år sedan som han tränade mig och den vackra Mistral. Och om han har något samvete får han ta sitt ansvar och ställa allting till rätta.
Kanske ska vi inte kalla den metoden för ett andra alternativ, låt oss kalla det för Plan B.

På tal om träning. På tidningen har vi haft en journalistpraktikant som dessutom jobbar som ridlärare. På GFRK har polisen uppvisning och övningar med sina hästar och jag har bett henne säga till när det äger rum, så att man kan få titta.
Idag fick jag följande mail:

" Ska kolla upp det där med polisen, tror det brukar vara uppvisning vecka 7. Däremot vet jag att det troligen blir typ en polisträningskurs, där man kan vara med, med privathäst och träna som poliserna brukar, kanske kunde vara något för Greco?"

Vad tror du mamma? Är det dags att lära Greco att krypa under presenningar och hoppa över bilar? Då kanske han kommer över sin poltergeist-skräck i ridhusets högra hörn?

Hur som haver-
Nu sitter jag på nålar varje gång min inkorg plingar till. Det är inte precis varje dag det kommer superstjärnor till den här lilla stan. Se bara på blandningen på dagens Att-göra-lista:



Vad vill ni fråga Kittel?
Mamma undrar varför han lindar så konstigt, långt upp över knäet med paddar åt alla håll.

Tömkörningsskor och killer whales

Den andra sidan av myntet

För det finns ju minst två sidor som bekant, ibland fyra.

Så istället för att skriva mail till Patrik Kittel (mer om det sen), så blir det Dotterversionen av vad som egentligen pågick i ridhuset igår.

Det började med att mamma plockade fram skorna som alltid lockar till diskussion. Hon meddelade att hon minsann tänkte tömköra och att hon inte ville veta av att jag gjorde hån av hennes tömkörningsskor i bloggen.

Host!

Skorna är en slags hybrid mellan ridsko, något fult och fotriktigt och en brun springsko, men egentligen är det inte värre än så. Mamma har fått dem av pappa och hon hävdar att hon måste ha dem för att kunna springa efter Greco.(bild kommer, jag lovar)

Men mamman är ju en expert på att vända på uttalande och att göra sin helt egna version av sanningen. Jag blev påmind om det när pappa flög upp, sa att jag inte fick håna hennes skor och undrade vad jag sagt till mamma om hennes softshell-ridbyxor?

– Att hennes smalben ser ut som tändstickor i dem eftersom det är så mycket tyg i knäna och låren, svarade jag.

Men enligt mamma har jag sagt att hon har feta lår och är bred över röven, varpå hon har gått omkring hemma och ondgjort sig över saken och pratat om bantning.

Och så säger män att vi kvinnor är helt obegripliga? För mig är resonemanget och den logiska beviskedjan fullkomligt glasklar, men i det här fallet också felaktig.

Ner till ridhuset (det officiella namnet är Grecohallen) kom vi tillslut (mamman i sina softshell-ridbyxor men utan tömkörningsskor) och jag lät Kalle-Fille springa på lina, något han är måttligt road av.

Mamma drog runt med Greco i svarta tömmar och jag slutate longera och klappade mitt A-barn till häst som alltid står stilla och väntar på sitt startgodis när man sitter upp.

Men så hände något. Mitt lilla A-barn tyckte det var oerhört spännande att Greco sprang runt tillsynes lös och att mamman dessutom sprang efter, så mitt lilla A-barn samlade ihop sina smala ben och försökte slå bakut. Det var dömt att misslyckats men jag blev så förvånad så att hans lilla krumsprång fick effekt.

Sedan fick modern och storprinsen snällt vänta medan jag försökte lossa Kalle-Filles handbroms. Först när modern ställde sig på mitten och stirrade på mig granskande började jag rida ordentligt och KF skärpte sig.

Modern tömkörde efter konstens alla regler och Greco gjorde precis det hon bad om. Sedan slängde hon över tömmarna till mig med orden; hur svårt tror du att det är? Prova nu!

Så jag prövade och kände mig fullkomligt bortkommen. Det första jag gjorde var att trassla in mig i tömmarna och snurra dem runt fotleden, sen försökte jag få Greco att gå rakt fram, då gick han på volten. Gissa vad som hände när jag försökte få Greco att gå på volten? Jo han gick rakt fram, och då var vi fortfarande i skritt. Det var Greco själv som tog initiativet till trav och sedan initiativet; fuck you!

Det innebär att han drog iväg i galopp och slog bakut.

Det är lite som när man ser naturfilm på tv. När späckhuggarna hoppar rakt upp ur havet och snurrar flera meter upp över vattenytan så chockas man över deras grace. Hur cylinderformade djur på flera ton kan göra sådana konster?
Det är märkligt men det var faktiskt vad jag tänkte på när jag såg Greco försöka nudda taket med bakhovarna. Som tur är, är han lydigare än våra hundar och mamma kunde kalla in honom med mig hängandes i tömmarna.

Vad är då sanningen? Bedöm själva.

Nu måste jag maila Kittel och försöka övertyga honom att han vill bli intervjuad av mig.

Handbroms och överväxel

Nytt år och nya friska insatser! Härligt när den gamla kroppen svarar på play istället för ständig slow motion.

Som ett bevis på detta tänkte jag att tömkörning skulle vara en bra aktivitet. Flåsträning för mig och variation för Prinsen. Dottern skulle däremot fortsätta med ridträningen vilket är bra för henne och lillprinsen. Allt började lugnt och städat, men efter en stund när KF dragit handbromsen och dottern ivrigt försökte att lossa den med en serie smackningar, ville Greco demonstrera hur man sätter fart, vilket han så gjorde. Ofrivilligt fick jag lov att följa med på den resan, hängande i tömmarna! Dessbättre kunde jag sätta stopp för den innan tonåringen Kalle-Fille, hunnit haka på. Galopparbetet på tömmen fick därmed lov att vänta till dess att ungdomarna ridit färdigt.

Sammantaget kan man säga att det igår var en bra dag och "det är gôtt å leva"!


Karl-Filip på sitt fina teratex-underlag. Men nu börjar det bli sandfärgat.
Då är det väl dags att byta, eller?

Greco Twist och vinterkylan

Det är den här förbannade Orlando-kylan som gör att Team Juléns småfingrar fryser och vägrar fungera för bloggskrivande. Här på västkusten har vi dragit runt i vårat ridhus som om vi hade kylklampar i låren på ridbyxorna och Daiquiris i ridstövlarna (fast utan sprit).

Samtidigt går hästarna inbäddade som två 165 centimeters-korvar, i extra tjocka schabrak (Greco), skritttäcken, svettäcken, ylletäcken och bävernylon.

Smärtgränsen gick vid minus 18, då modern resolut vägrade släppa ut hästarna.

– Jag vill inte att Greco ska gå nere i hagen (notera att hon inte nämnde KF) och frysa utan någonting att äta när det är nästan 20 minusgrader, sa modern bestämt och framkallade mentala bilder där Greco spelade huvudrollen i en filmatiserad Oliver Twist (tror jag i alla fall.)

Men sen kom värmen och när Dalen värmts upp till minus åtta, fick prins-Greco och hans lillebror gå ut.

I helgen har vi fått extra träningstider av Stefan. Vi är peppade till max efter vår hostiga höst och skulle helst träna för Stefan varje dag, dygnet om. Men det skulle nog varken Greco, Kalle-Fille eller Stefan orka med, Team Julén däremot är sällsynt uthålliga och hängivna.

Och nu håller Team Julén sina små tummar för att solen ska skina över Varberg i helgen.

Plus fem hade inte skadat, men vi nöjer oss med minus dito.

Väderrapportsknarkaren, Julén Senior menar att den norska vädersiten, YR.NO, är mest tillförlitlig och det ser ju lovande ut.

www.yr.no

Kom igen nu, berätta för oss. Har ni ridit benen av era stackars hästar i mellandagarna eller har ni gett bort dem i julklapp?