Generationsskillnder- what would mommy do?

När något inte fungerar på jobbet – när jag möts av en stenhård vägg av ignorans och dumhet i synnerlighet, brukar jag tänka vad pappa skulle ha gjort för att lösa situationen, trots att jag faktiskt inte vet, men -

Jag kan gå från 0 till 100 på en nanosekund. Blodet kan börja koka på ett ögonkast och det blir väl så när båda ens föräldrar har vad man försiktigt kan kalla för sydeuropeiskt temperament. Men en mindre hjärnblödning och humörsrusning brukar lösa eventuella dönickar som motsätter sig. Problemet löst.

Men som bekant fungerar tomma hot och humörssvängningar föga på nervsvaga hästar. När tålamodet börjar sina stannar jag upp och tänker: Hur skulle mamma göra?

Nio gånger av tio fungerar det. När en rörelse inte vill fungera, när jag inte kan få loss Greco i vänster galopp, när Kalle-Fille inte vill gå ut i hörnen eller bara inte vill…

Det är där på gränsen till vansinnet som jag stannar upp och sakta hasa mig tillbaka till konstruktiva tankar. När jag försöker se problemet utifrån kan jag lätt tillkalla den högre makten (Modern) och höra hennes röst; Gör sig, gör så, gör om, gör rätt.

Är kunskapen min, eller hennes, eller vår?

Och är det inte så med gränser och vansinne, att ända sättet att veta var den där gränsen går är att passera den?

Men evolutionen är svår att förneka även om det finns skolor för det i USA. Och i många situationer vet jag precis vad mamma hade gjort, eller inte gjort, men gör tvärt om. Gör på mitt sätt. Jag gör det lite sämre- lite snabbare.

För visst är det avkommans skyldighet och rent av nödvändighet att hitta alternativa lösningar och utvecklas? Eller så är det bara bullshit. För faktum är att jag inte kan sy.

Generationsskillnader del 1

Trasig stallvinterjacka som gör sin sista säsong.

Hur 80-talisten löser problemet. Silvertejp funkar dessutom till att slå in julklappar, laga läckande kranar. hänga upp speglar och enligt kollegan på jobbet; laga bilen med.

What mom would do. Fast det är klart, Greco är för fin för att gå med lagade täcken. Det blir Kalle-Fille som får ärva.

Generationsskillnader del 2

Kalle-Fille, tre år broddas på klassiskt vis.

Medan Greco, nio år, försiktigt lägger upp benet på moderns knä och dessutom försöker hjälpa till.

Greco har allt, utom tummar och nerver av stål. Hade han bara det förstnämnda,

skulle han brodda sig själv.

Familjens svarta får

Idag öppnar vi Hästfrossa med ett citat från en av mina favoritförfattare och namne till Chihuahua-Leo ,
Leo Tolstoy:
"Happy families are all alike; every unhappy family is unhappy in its own way (Anna Karenina)"

Vad menar jag då, utan att gå in i en djupanalys av Anna Karenina?
Jag syftar förstås på hur en del individer ständigt lyckas att frångå allt ansvar och plikt.
Om familjens svarta får som inte skäms för sig, de som ursäktar lättja och frossar i fantasier.
I egenskap av både domare och jury (utrycket fungerar inget vidare på svenska), dömer Hästfrossa följande individer skyldiga:


Noa- har inte julstädat.


Leo- Har inte gjort någon skinka.


Heidi- har inte klätt någon julgran.


Har inte köpt några julklappar.


Har inte bakat något julgodis.


Har inte skickat några julkort.


Har inte försökt handla mat i julruschen.


Har skällt ut dräparna istället för att pynta.




Vadå jul?

Vinterdäck, dubbar och DO

Ja, jag sa ju det, liket lever, Hästfrossa lever och svär åt snön som alla andra är lyriska över.
Modern menar att hon är traumatiserad efter 10 år i ”Norrlandshelvetet” och hatar därmed allt som har med kyla att göra, och själv kan jag erkänna att jag helt enkelt inte gillar vinterskor. Det är ett helvete att gå med klackar i snö och sist jag gjorde det höll jag på att slita av mig fotleden och fick gå på kryckor i två veckor.
Att den vurpan råkade inträffa i direkt anslutning eller kanske avslutning till Horeshow på Skandinavium och några timmars efterfest på Gothia Towers, har inte med saken att göra.

Hur som helst. Det finns en klar fördel med snön och det är att slippa tvätta leriga hästben varje eftermiddag när pojkarna kommer in från hagen. Jag har seriöst övervägt att köpa ett par diskhandskar för att slippa stå med bara händer och gnida Kalle-Filles karleder med grönsåpa, dag efter dag.
Vintern på västkusten påminner lite om hur Virginia Woolf beskriver kylan i Orlando. Då boskapen fryser mitt i språnget och människor som går över gatan, fryser i steget, kristalliseras och blåser iväg i atomer. Orlandos vinter var faktiskt det första jag kom att tänka på när jag stoppade ner händerna i Kalle-Filles vattenkopp för att rengöra den. Men hösten har varit så mild så jag tänker inte gnälla mer om kylan nu.

Pojkarna har fått på sig vinterdäcken. Greco som är lite av en känslig Prinsen på Ärten, får alltid hela gummisulor (så han inte får grus i skon), medan hans lillebror fick den fräckare varianten med en gummitunnel som går precis innanför skon.
Det visar sig att Kalle-Filles variant var något vassare med klibbig snö. Medan Greco stelt gicks på snöstyltor, kunde KF som vanligt dansa hela vägen upp från hagen.

Modern har dessutom skruvat i dubb och snart tror jag stall Ramsjödal blir ett fall för diskrimineringsombudsmannen. Hon tyckte nämligen att KF bara skulle ha små små brodd (som inte är van och så), medan Greco fick en variant som förmodligen gör att han kan promenera upp för en lodrätt bergsvägg utan problem.
Nåja. Spännande fortsättning följer.



Team Julén behöver nya vinterskor.

Hästfrossa är tillbaka- beware of the diamond dogs!

Hästfrossa lever!

Landets mest subjektiva hästblogg är tillbaka efter en tids sjukdom. Inget allvarligt men långvarigt – Tryne och svans har äntligen försvunnit och Team Julén är tillbaka på världens kortaste men vackraste ben.

Den ofrivilliga ledigheten har tagit hårt på de minsta Julénarna som hostat hårt hela hösten, medan hästpojkarna förvandlats till osäkrade handgranater. Storprinsen (Greco) har vilat minst eftersom Mamman skrikigt, gapat och vrålat av abstinens och ridit trots att hon nästan hostat lungorna ur sig.

Lillprinsen har ägnat sin ledighet till att växa en centimeter och bredda sig över bogarna.

Nya skor och korta fina fötter har han dessutom skaffat sig, så nu ska det snart vara slut med att slå-i-sko.

Den enda som egentligen varit nöjd är väl Leo, som tycker det har varit ganska skönt att varit ledig från sysslorna på redaktionen. Han har ingenting alls emot att vara hemma hela dagarna och gå långsamma långa promenader. Är det regn stannar han helst inne och ser film.

Hästfrossa hoppas att inom kort dessutom kunna bjuda på lite videoklipp, så snart de lärt sig behärska imovie. (Mac Rules).

Om du klickar på länken kan du se alla bilderna från dagens skogspromenad.

Beware of the diamond dogs! Heidi diggar skogen.


Leo Tolstoy Truls Julén- Hälften hund, hälften ekorre.


Lysmasken Karl-Filip har blivit bestraffad med en ful men nödvändig reflexgrimma. Efter att ha varit lös på bygden en kolsvart morgon, får han leva med reflexerna tills det ljusnar. Not to self- köp häst med bläs om du ska hitta den i mörkret.


Mesta matchande modelejonet Greco. För en vacker vinterdag i hagen har han valt en bourgognefärgad vinterjacka från Shires som går i ton med hans ridhus, stall och boningshus. Greco har valt en grön-blå grimma som plockar upp färgen i Lilleprinsens jacka...


Världens vackraste och mest välförpackade hästpojkar.


Vad är väl en 400 kronors mössa från Pikeur när man kan
fynda barnmössor för en tjuga?
Glöm rynkreducering, i barnkläder får man visa leg.