Vet ni hur det är att vakna med andan i halsen och huvudet fullt av: Fy fan, jävlar i helvete vad jag ridsugen och nu måste man gå till jobbet först.
Känna värken i benen och slås av nästa tanke: Skulle Stefan rida Fille idag?
Somna om.
Det gick uppenbarligen bra igår. Ur Kyras verktygslåda plockade jag fram två stycken sporremmar och fäste på sadeln för en stadigare hand. Det var ett helvete att försöka rida med båda samtidigt, samt balansera ett spö på ytterhanden. Kände mig gravt utvecklingsstörd (jag menar förstås att det kändes som jag hade en funktionsnedsättning) och kunde inte röra mig i sadeln, jag bara vinglade fram i lättridning med stelopererade armar och en mycket konfys häst. Men efter lite mankemang fick jag kläm hur jag bäst skulle nyttja remmen och tog ett fast tag på yttertygeln och red på.
Jobbigt tyckte Fille som hellre sträcker ut sin yttersida än kortar den, men fann sig i slavgörat.
Idag är det träning på bortaplan och tanken är att Stefan ska rida eftersom jag fortfarande är lite sjuk i huvudet efter min hjärnskakning. Helst hade jag ridigt själv, men man får ju passa sig för att ha för roligt. Då kanske man blir en sån där jobbig jävel som skrattar och ler och får rynkor i panna och runt munnen. Huvva!
Handtag, famntag, klapp eller kyss.
Det går INTE rida dressyr utan läppstift. Aldrig. Möjligtvis om man är man. Men det är man ju oftast inte.
It's important to always look your best.
En anledning av flera varför man ska använda sport-bh.
Snart är jag lika brännmärkt som en halt travhäst.
Kanske världens bästa låt om läppstift.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad säg du då?