Cover girl, cover boy, color me your colors baby

Modern håller ställningarna medan jag är upptagen med att jobba (för skor och hästsaker) och packa mitt liv i lådor. I måndasskiftet flyttar jag tre mil söder ut för att komma närmare jobbet och stallet. Jag får 15 minuter längre resväg till centralstationen i Göteborg, men samtidigt fem minuters resväg till jobbet istället för 30, och ungefär desamma till stallet.

Jag fick förresten snabbt retur på mitt mail till Kittel och får göra intervju med honom när han är i Kungsbacka. Jag är hemskt nöjd med mig själv (tack mamma för att du skapade ett sådan bra barn) Vilket osökt får mig att tänka på att det faktiskt finns en logisk förklaring till sms:et från en vän som talar om att hon: "slagit in blommor med ditt ansikte hela dagen."
Tidningen jag jobbar på gör en Hästbilaga i februari (då Patrik Kittel intervjun ska vara med) och vi gör en hel del egenreklam för den. Och när vi på tidningen har världens vackraste häst inom räckhåll är det ju inte mer än självklart att vi använder oss av honom.
Men chefen som inte är lika hästförälskad tyckte vi skulle ha en människa med på bilden och vips så står jag där i paljettklänning och lockigt hår och pussar på Greco.
Bilden var tänkt att ligga som framsidan på dummyn annonssäljarna använder sig av, men den har som sagt även hamnat i tryck och som omslagspapper till diverse blombuketter.
Who can blaime them?





Är det någon av er läsare som har Spotify förresten?
Där har Kalle-Fille en egen spellista med sina favoritlåtar och han delar gärna med sig.
Kalle-Fille har en ganska bred och initierad musiksmak, medan Greco givetvis inte kan lyssna på "skrän, dunkadunka eller såndär skit som Bob Dylan". Det är sant. Greco klarar inte av Bob Dylan. När Dylans munspel drar igång i ridhuset kokar blodet i Prinsens kropp.
Greco är killen som bokstavligen hellre tar det piano. Han diggar Elton John. Fast mest av allt gillar han givetvis The Ark.
Enligt mamman gillar han inte Nick Cave, inte ens de pianobaserade skivorna, eftersom det enligt henne låter som "självmordsmusik" och att hon blir helt deprimerad av att lyssna på den. Men jag tror mamma blandar ihop sin egen musiksmak med Grecos eftersom han inte brukar klaga när jag spelar No More Shall We Part.

För er som har Spotify kommer här Kalle-Filles bästa låtar:
The Lyre of Karl Filip

Och för er som inte har spotify:
Jens Lekman – Friday Night At The Drive-In Bingo
Rilo Kiley – The Absence Of God
Nick Cave & The Bad Seeds – There She Goes, My Beautiful World (Edit)
Leonard Cohen – I'm Your Man
Nina Simone – Please Don't Let Me Be Misunderstood
Antony – If It Be Your Will
The Magnetic Fields – I Don't Believe You
Ryan Adams – Strawberry Wine
Ed Harcourt – Atlantic City
The Shins – Gone For Good
John Cale – Heartbreak Hotel
Dusty Springfield – In Private
Regina Spektor – Lady
Electric Six – Danger! High Voltage
Blondie – Call Me
Morrissey – First Of The Gang To Die
The Cure – Boys Don't Cry
Le Tigre – Deceptacon
Hot Hot Heat – Bandages - Rhapsody Originals
The Animal Five – Sharks
Primal Scream – Jailbird
Echo And The Bunnymen – The Killing Moon
Pixies – Where Is My Mind?
Modest Mouse – Float On
The Rolling Stones – Sympathy For The Devil
Iggy Pop – Lust For Life
David Bowie – Suffragette City
Lou Reed – Perfect Day
Conor Oberst – I Don't Want to Die (in the Hospital)
The Coral – Dreaming Of You
Johnossi – Man Must Dance
Johnny Cash – Desperado