Tömkörningsskor och killer whales

Den andra sidan av myntet

För det finns ju minst två sidor som bekant, ibland fyra.

Så istället för att skriva mail till Patrik Kittel (mer om det sen), så blir det Dotterversionen av vad som egentligen pågick i ridhuset igår.

Det började med att mamma plockade fram skorna som alltid lockar till diskussion. Hon meddelade att hon minsann tänkte tömköra och att hon inte ville veta av att jag gjorde hån av hennes tömkörningsskor i bloggen.

Host!

Skorna är en slags hybrid mellan ridsko, något fult och fotriktigt och en brun springsko, men egentligen är det inte värre än så. Mamma har fått dem av pappa och hon hävdar att hon måste ha dem för att kunna springa efter Greco.(bild kommer, jag lovar)

Men mamman är ju en expert på att vända på uttalande och att göra sin helt egna version av sanningen. Jag blev påmind om det när pappa flög upp, sa att jag inte fick håna hennes skor och undrade vad jag sagt till mamma om hennes softshell-ridbyxor?

– Att hennes smalben ser ut som tändstickor i dem eftersom det är så mycket tyg i knäna och låren, svarade jag.

Men enligt mamma har jag sagt att hon har feta lår och är bred över röven, varpå hon har gått omkring hemma och ondgjort sig över saken och pratat om bantning.

Och så säger män att vi kvinnor är helt obegripliga? För mig är resonemanget och den logiska beviskedjan fullkomligt glasklar, men i det här fallet också felaktig.

Ner till ridhuset (det officiella namnet är Grecohallen) kom vi tillslut (mamman i sina softshell-ridbyxor men utan tömkörningsskor) och jag lät Kalle-Fille springa på lina, något han är måttligt road av.

Mamma drog runt med Greco i svarta tömmar och jag slutate longera och klappade mitt A-barn till häst som alltid står stilla och väntar på sitt startgodis när man sitter upp.

Men så hände något. Mitt lilla A-barn tyckte det var oerhört spännande att Greco sprang runt tillsynes lös och att mamman dessutom sprang efter, så mitt lilla A-barn samlade ihop sina smala ben och försökte slå bakut. Det var dömt att misslyckats men jag blev så förvånad så att hans lilla krumsprång fick effekt.

Sedan fick modern och storprinsen snällt vänta medan jag försökte lossa Kalle-Filles handbroms. Först när modern ställde sig på mitten och stirrade på mig granskande började jag rida ordentligt och KF skärpte sig.

Modern tömkörde efter konstens alla regler och Greco gjorde precis det hon bad om. Sedan slängde hon över tömmarna till mig med orden; hur svårt tror du att det är? Prova nu!

Så jag prövade och kände mig fullkomligt bortkommen. Det första jag gjorde var att trassla in mig i tömmarna och snurra dem runt fotleden, sen försökte jag få Greco att gå rakt fram, då gick han på volten. Gissa vad som hände när jag försökte få Greco att gå på volten? Jo han gick rakt fram, och då var vi fortfarande i skritt. Det var Greco själv som tog initiativet till trav och sedan initiativet; fuck you!

Det innebär att han drog iväg i galopp och slog bakut.

Det är lite som när man ser naturfilm på tv. När späckhuggarna hoppar rakt upp ur havet och snurrar flera meter upp över vattenytan så chockas man över deras grace. Hur cylinderformade djur på flera ton kan göra sådana konster?
Det är märkligt men det var faktiskt vad jag tänkte på när jag såg Greco försöka nudda taket med bakhovarna. Som tur är, är han lydigare än våra hundar och mamma kunde kalla in honom med mig hängandes i tömmarna.

Vad är då sanningen? Bedöm själva.

Nu måste jag maila Kittel och försöka övertyga honom att han vill bli intervjuad av mig.