Guldkantade paroller

Tro det eller ej (tror det) Hästfrossa har levt vidare trots den dåliga uppdateringen. Vi har shoppat och ridit och mockat tills armar och ben nästan ramlat av.

Fille (Monster, Lillis, lillprinsen) var (inte helt otippat) gorgeous i sina guldboots. Fast en del låtsas ju bli förfärade och skakar på sina små huvuden. Men Modern tar mitt parti och säger att vi behöver mera "sånt" i dressyren.

Trist-tanterna kontrar och säger saker som: En häst är en häst.

Jag avskyr det uttrycket.

En häst är en häst, betyder ju oftast av dom som säger det att hästar inte behöver ha täcken på sig hur kallt eller regnigt det är. Hästarna kan äta mögligt hö, stå i skiten och tvingas att göra saker som de verkligen inte vill- för att en häst är ju en häst.

Med den parollen borde väl även en ryttare vara en ryttare?

Och de där ryttar-ryttarna borde väl då kunna rida på vad som helst om principen ska vara densamma?

Släng på sadeln på en stor sten (fast vem behöver sadel? En ryttare är ju en ryttare), på dragkroken till transporten, eller varför inte på en rundbal med halvtaskigt hö?

Ryttar-ryttarna borde i alla fall kunna komma långt med vilken liten fjordhäst som helst- en häst är ju en häst.

Nu ramlade jag lite av spår och jagade upp mig, men det gör ju inget.

Fille är alltså snygg i sina guldboots och efter ytterligare en shoppingtur har han nu även ett par i silver. Lika så har jag nu ett par svarta ridhandskar med bling (som de bruna i föregående inlägg), ett par matchande svarta shortchaps och ja, en ny sadel.

Shortchapsen var faktiskt livsnödvändiga. Mina älskade bruna som hängt med i säkert 10 år, hängde i alla sömmarna och flaxade åt olika håll. När jag försökte dra på mig dem med mina snygga leopardnylonstrumpor under, fastnade leoparden i dragkedjan och sen var chapsen historia.

I 10 minuter stod jag med benet upplagt på en höbal medan pappa med tång, våld och knytnävarna slet upp dragkedjan och för evigt förpassade de bruna chapsen.

Så kan det gå. Klart livsnödvändig shopping alltså.

Igår var jag förresten så lycklig att jag grinade efter att jag ridit Fille (och log som ett mongo medan jag red). Så duktig var han. Världens bästa fyraåring med luggen i mittbena.

Mera om det en annan dag.

Snygg-Fille på träning i Vallda.

Pappan tycker att det här är en bra bild. Inget som de lärda tvistar om.

Och så här fina hovar har travhästen Opal Vikings när han tävlar.
Det kanske är lite tidigt för dressyren.

Tack Kajsa för bilden.