onsdag 23 december 2009

Generationsskillnder- what would mommy do?

När något inte fungerar på jobbet – när jag möts av en stenhård vägg av ignorans och dumhet i synnerlighet, brukar jag tänka vad pappa skulle ha gjort för att lösa situationen, trots att jag faktiskt inte vet, men -

Jag kan gå från 0 till 100 på en nanosekund. Blodet kan börja koka på ett ögonkast och det blir väl så när båda ens föräldrar har vad man försiktigt kan kalla för sydeuropeiskt temperament. Men en mindre hjärnblödning och humörsrusning brukar lösa eventuella dönickar som motsätter sig. Problemet löst.

Men som bekant fungerar tomma hot och humörssvängningar föga på nervsvaga hästar. När tålamodet börjar sina stannar jag upp och tänker: Hur skulle mamma göra?

Nio gånger av tio fungerar det. När en rörelse inte vill fungera, när jag inte kan få loss Greco i vänster galopp, när Kalle-Fille inte vill gå ut i hörnen eller bara inte vill…

Det är där på gränsen till vansinnet som jag stannar upp och sakta hasa mig tillbaka till konstruktiva tankar. När jag försöker se problemet utifrån kan jag lätt tillkalla den högre makten (Modern) och höra hennes röst; Gör sig, gör så, gör om, gör rätt.

Är kunskapen min, eller hennes, eller vår?

Och är det inte så med gränser och vansinne, att ända sättet att veta var den där gränsen går är att passera den?

Men evolutionen är svår att förneka även om det finns skolor för det i USA. Och i många situationer vet jag precis vad mamma hade gjort, eller inte gjort, men gör tvärt om. Gör på mitt sätt. Jag gör det lite sämre- lite snabbare.

För visst är det avkommans skyldighet och rent av nödvändighet att hitta alternativa lösningar och utvecklas? Eller så är det bara bullshit. För faktum är att jag inte kan sy.


Generationsskillnader del 1


Trasig stallvinterjacka som gör sin sista säsong.


Hur 80-talisten löser problemet. Silvertejp funkar dessutom till att slå in julklappar, laga läckande kranar. hänga upp speglar och enligt kollegan på jobbet; laga bilen med.


What mom would do. Fast det är klart, Greco är för fin för att gå med lagade täcken. Det blir Kalle-Fille som får ärva.


Generationsskillnader del 2

Kalle-Fille, tre år broddas på klassiskt vis.



Medan Greco, nio år, försiktigt lägger upp benet på moderns knä och dessutom försöker hjälpa till.

Greco har allt, utom tummar och nerver av stål. Hade han bara det förstnämnda,

skulle han brodda sig själv.

1 kommentar:

Vad säg du då?